Publicerad 28 oktober 2022

Taxebestämmelser, miljö

SKR har tagit fram ett underlag till hur kommunens taxabestämmelser kan utformas samt tillhörande kommentarer till dem. Kommunen kan utgå från detta för att upprätta egna taxebestämmelser, med de tillägg och justeringar som behövs för den lokala tillämpningen.

  • Det är viktigt att kommunen sätter sig in i bestämmelsernas innebörd, vid behov kompletterar och justerar dem och att kommunen när beslutet är fattat är konsekvent i fråga om hur man tillämpar bestämmelserna.
  • Kopiera taxebestämmelserna här på sidan och klistra in i ett dokument. Text markerad med fet stil i bestämmelserna ska bytas ut och anpassas till kommunens egna förutsättningar.
  • SKR:s kommentarer är avsedda som upplysningar till kommunen och ska inte vara med i de antagna taxebestämmelserna.

Taxa i fyra delar

En komplett taxa enligt den föreslagna modellen består av fyra delar:

  1. Taxebestämmelser (paragrafer) i 1–38 §§.
  2. Taxebilaga 1, med avgifter eller grund för avgifter för verksamheter eller åtgärder som saknar fastställd prövningsnivå enligt miljöprövningsförordningen.
  3. Taxebilaga 2 där avgiften eller grunden för avgiftsuttaget anges för verksamheter eller åtgärder med en fastställd prövningsnivå (A, B, C) i miljöprövningsförordningen (2013:251) och anmälningspliktiga hälsoskyddsverksamheter enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (beteckning H).
  4. Taxebilaga 3 där avgiften eller grunden för avgiftsuttaget anges för verksamheter eller åtgärder som saknar fastställd anmälnings- och tillståndspliktig nivå enligt miljöbalken, miljöprövningsförordningen eller förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Förslag till taxebestämmelser

SKR:s övergripande kommentarer

Under år 2022 har SKR:s underlag till taxebestämmelser enligt miljöbalken setts över och uppdaterats. Det nya underlaget har utformats med beaktande av synpunkter och önskemål som lämnats på seminarier och nätverksträffar. Hänsyn har tagits till vissa författningsändringar. Härtill kommer att det gjorts en språklig och redaktionell översyn av rubriksättning och taxetexter. Det ska understrykas att underlaget just bara är ett underlag som är avsett att underlätta för kommunerna vid utarbetandet av taxeföreskrifter. Underlaget är inte bindande på något sätt, utan det står kommunerna fritt att använda underlaget eller att ta fram egna taxebestämmelser.

Inledningsvis bör uppmärksammas att det nya underlaget också innefattar avgifter såväl för kontroll enligt kontrollförordningen (EU) 2017/625 som för marknadskontroll enligt marknadskontrollförordningen (EU) 2019/1020 inom miljöbalkens område. Bemyndigande för kommunerna att meddela föreskrifter om avgifter för sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i EU:s kontrollförordning finns i miljöbalken (se 27 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket samt 26 kap. 30 § 1 miljöbalken). Bemyndigande för kommunerna att meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll när det gäller en kommunal myndighets verksamhet finns däremot inte i miljöbalken, utan i 2 § andra stycket lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn.

Vi har ändå bedömt att det underlättar tillämpningen att ha med marknadskontrollen – inom miljöbalkens område – i samma taxa som tillämpas för annan tillsyn och kontroll enligt miljöbalken. Miljöbalken har för övrigt kompletterats med bestämmelser avseende just marknadskontroll inom miljöbalkens område – men som nämnts finns bemyndigandet att ta ut avgifter för marknadskontrollen inte i miljöbalken.

Detta gör att beslut att anta taxa enligt underlaget måste grundas både på miljöbalken och på lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. Ett kommunalt beslut om taxa i enlighet med underlaget skulle till exempel kunna formuleras:

XX kommun beslutar, med stöd av 27 kap. 1 § miljöbalken och 2 § andra stycket lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn, att anta bifogade taxa angående avgifter för kommunens kostnader för prövning, tillsyn, kontroll och annan offentlig verksamhet enligt miljöbalken, bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken eller EU-förordningar och bestämmelser som genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde eller marknadskontrollagstiftningen inom miljöbalkens tillämpningsområde.

Det bör betonas att underlaget bara avser avgift för kommunernas arbete med marknadskontroll inom miljöbalkens tillämpningsområde. Kommunerna har också uppgifter inom marknadskontrollen bland annat enligt lagen om tobak och liknande produkter och lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner. Frågan om avgifter för kommunernas arbete med marknadskontroll inom de områdena omfattas inte av detta underlag, men bör kunna hanteras genom komplettering av taxorna inom respektive tillsyns/kontrollområde.

En annan förändring i det nya underlaget är att det införts en bredare delegation till miljönämnden att besluta om vissa taxefrågor. Detta har blivit möjligt genom att bestämmelsen i 27 kap. 1 § MB har ändrats på så sätt att den inte längre anger att föreskrifter om avgifter för de kommunala myndigheternas verksamhet ska meddelas av kommunfullmäktige. Bestämmelsen innehåller istället att sådana föreskrifter meddelas av kommunen. Bemyndigandet i 2 § andra stycket lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn är formulerad på samma sätt. Även om den kommunala avgiftsmakten enligt kommunallagen primärt tillkommer kommunfullmäktige, öppnar denna formulering för delegation av beslutanderätt till nämnd inom de ramar kommunallagen anger.

I det följande kommenteras de justeringar som gjorts av taxetexterna i förhållande till tidigare underlag.

Ingressen

Ingressen har justerats något språkligt och redaktionellt. Taxekonstruktionen med tre taxebilagor har funnits tidigare. I excelfilerna med bilagorna är möjligt att ta ut dessa var och en för sig även om taxebilaga 2 och 3 också kan presenteras som ett sammanhållet dokument.

Vi vill betona att en komplett taxa enligt underlaget består av fyra delar och att taxebestämmelserna måste ses i relation till innehållet i taxebilagorna 1–3. Det är därför viktigt att taxebestämmelserna och taxebilagorna läses tillsammans så att de inte kommer att innehålla motstridiga regleringar.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna taxa gäller avgifter för XX kommuns kostnader för prövning, tillsyn, kontroll och annan offentlig verksamhet enligt miljöbalken, bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken eller EU-förordningar och bestämmelser som genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde eller marknadskontrollagstiftningen inom miljöbalkens tillämpningsområde, bland annat vad gäller naturvård och kulturvård, skydd av områden, miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd, verksamheter som orsakar miljöskador, vattenverksamhet, skötsel av jordbruksmark, kemiska produkter, biotekniska organismer och varor, avfall och producentansvar.

Utöver vad som anges i denna taxa kan ersättning till kommunen utgå bland annat enligt 26 kap. 22 § andra stycket miljöbalken för undersökningskostnader och enligt 25 kap. 2 § miljöbalken för rättegångskostnader.

2 §

Avgift enligt denna taxa ska betalas för

  1. Handläggning och andra åtgärder med anledning av ansökningar om tillstånd, dispens eller undantag.
  2. Handläggning och andra åtgärder med anledning av anmälan av verksamhet eller åtgärd.
  3. Handläggning och andra åtgärder vid tillsyn, kontroll och annan offentlig verksamhet.

3 §

Avgift enligt denna taxa tas inte ut för

  1. Tillsyn som föranleds av klagomål som är obefogat, och inte kräver utredning.
  2. Handläggning som föranleds av att beslut av nämnd enligt miljöbalken, bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken eller EU-bestämmelser inom miljöbalkens tillämpningsområde, överklagas.
  3. Upprättande av ansökan och utförande av talan om utdömande av vite.

4 §

Beslut om avgift eller beslut om nedsättning eller efterskänkning av avgift enligt denna taxa fattas av X-nämnden.

5 §

Enligt 27 kap. 3 § miljöbalken är alla som är skyldiga att betala en avgift enligt denna taxa, eller ersättning enligt 26 kap. 22 § andra stycket miljöbalken, skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens eller ersättningens storlek ska kunna bestämmas.

SKR:s kommentarer: Inledande bestämmelser

I 1 § har lagts till att taxan också omfattar kommunernas arbete med kontroll och annan offentlig verksamhet samt marknadskontroll inom miljöbalkens tillämpningsområde.

2 § har justerats såtillvida att det i punkt 3 har klargjorts att även ”kontroll och annan offentlig verksamhet” omfattas av taxan.

I 3 § punkt 3 har förtydligats att avgift inte kan tas ut vare sig för upprättande av ansökan om utdömande av vite eller för utförande av talan om utdömande av vite. I mål om utdömande av vite kan ytterligare skriftväxling och även muntlig förhandling i mark- och miljödomstol förekomma ibland. Mark- och miljööverdomstolen har i MÖD 2017:36 ansett att en tillsynsmyndighet inte kan få kostnader för arbete med att upprätta en ansökan om utdömande av vite ersatta med stöd av 27 kap. 1 § miljöbalken. Kostnader för sådant arbete utgör enligt MÖD en rättegångskostnad i vitesmålet, som tillsynsmyndigheten inte kan få ersättning för. Detsamma gäller förstås även andra åtgärder som tillsynsmyndigheten kan komma att vidta i mål om utdömande av vite.

Delegation m.m.

6 §

Avgiftsbeloppen i denna taxa är bestämda med utgångspunkt från kostnadsläge och Prisindex för kommunal verksamhet (PKV) oktober månad året före det år taxan börjar gälla.

X-nämnden får för varje kalenderår (avgiftsår) därefter besluta att höja avgiftsbeloppen (fasta avgifter och timtaxa) med den procentsats för PKV som är publicerad på Sveriges Kommuner och Regioners webbplats för oktober månad året före avgiftsåret.

X-nämnden får även besluta om ändringar i taxebilagorna 1–3 med anledning av ändrade regler om prövningsnivåer eller ändrade verksamhetskoder, så länge ändringarna inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

SKR:s kommentarer: Delegation m.m.

6 § första och andra styckena: Taxan har även tidigare knutits till Prisindex för kommunal verksamhet (PKV). Vi har hållit fast vid att indexjusteringar ska ske med utgångspunkt från index publicerat för oktober månad året före avgiftsåret. Det är naturligtvis möjligt att istället knyta an till index för annan månad, men indextalet blir mer korrekt mot slutet av året (det vill säga det innefattar då mindre av prognoser). Som regel bör indexjusteringar för kommande avgiftsår kunna beslutas på nämndsammanträde under november eller december månad.

Tredje stycket i 6 § är nytt och innehåller en delegation från kommunfullmäktige till berörd nämnd, till exempel miljönämnden, som ger nämnden rätt att besluta om även andra taxejusteringar än rena indexuppräkningar. Detta har blivit möjligt genom att bemyndigandet för kommunerna i 27 kap. 1 § miljöbalken att meddela föreskrifter om avgifter, det vill säga taxan, inom miljöbalkens område har ändrats så att det inte längre anges att föreskrifterna ska meddelas av kommunfullmäktige. Frågan vilket kommunalt organ som kan besluta om taxeföreskrifterna får därför besvaras enligt allmänna kommunalrättsliga regler. Enligt 5 kap. 1 § kommunallagen ska fullmäktige bland annat besluta om budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor. Som huvudregel tillkommer avgiftsmakten kommunfullmäktige. Regleringen i kommunallagen hindrar dock inte att fullmäktige uppdrar (dvs. delegerar) till nämnd att besluta om taxefrågor av mindre ekonomisk (och/eller politisk) betydelse, se 5 kap. 2 § kommunallagen. Vi har i taxeunderlaget utnyttjat denna möjlighet och formulerat det så att X-nämnden får besluta om ändringar i taxebilagorna 1–3 med anledning av ändrade regler om prövningsnivåer eller ändrade verksamhetskoder, så länge ändringarna inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Detta svarar som vi ser det mot huvuddelen av önskemålen om en mera flexibel hantering av taxefrågor. Lagstiftningen utesluter inte att uppdrag till till exempel miljönämnd kan avser även andra taxeändringar, men vi har sett det svårt att precisera ett sådant uppdrag. Kvar står också att viktiga ekonomiska frågor och andra frågor av principiell beskaffenhet eller större vikt aldrig får delegeras till nämnd, se 5 kap. 2 § andra meningen kommunallagen.

Timavgift

7 §

Vid tillämpning av denna taxa är timtaxan xx kr per hel timme handläggningstid. Timavgiften i ett ärende beräknas genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan.

8 §

I de fall avgift tas ut i förhållande till faktiskt nedlagd handläggningstid avses med handläggningstid den sammanlagda tid som varje tjänsteperson vid kommunen har använt för handläggning och andra åtgärder i ärendet, såsom inläsning av ärendet, kontakter med parter, samråd med experter och myndigheter, inspektioner, revisioner, besiktningar, provtagningar och kontroller, beredning i övrigt av ärendet samt föredragning av ärendet.

9 §

Timavgift tas ut för varje nedlagd halv timme nedlagd handläggningstid. Om den sammanlagda handläggningstiden understiger en halvtimme per år tas ingen timavgift ut. För inspektioner, mätningar och andra kontroller som utförs vardagar mellan 19:00 och 07:00 lördagar, söndagar, julafton, nyårsafton, påskafton, trettondagsafton, midsommarafton och helgdagar tas avgift ut med 1,5 gånger ordinarie timtaxan.

SKR:s kommentarer: Timavgift

7–9 §§: I det nya underlaget har terminologin gjorts mera enhetlig. Begreppet timtaxa används för att ange avgiften för en hel timme handläggningstid, till exempel 800 kr per timme. Det är taxan. Begreppet timavgift har behållits, för att ange den ”rörliga” avgift som utgår i ett visst ärende, genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan. I 8 § har skrivningen om tjänsteperson vid nämnden ändrats till ”tjänsteperson vid kommunen” så att inga oklarheter ska uppstå i anledning av kommunernas olika förvaltningsorganisationer.

Avgifter för ansökningar om tillstånd, dispens eller undantag

10 §

Avgift för prövning av ansökningar om tillstånd, dispens eller undantag ska betalas antingen som fast avgift genom tillämpning av den avgiftsnivå som anges i taxebilaga 1 eller i form av timavgift genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan eller enligt de grunder i övrigt som anges i taxebilaga 1.

Avgift för prövning ska betalas för varje avgiftsbelagt ärende som ansökningen avser.

11 §

Om det i ett beslut om tillstånd föreskrivs att en anordning inte får tas i bruk förrän den har besiktigats och godkänts av nämnden ingår kostnaden för en sådan besiktning i den fasta avgiften. Kan anordningen inte godkännas vid den besiktningen och besiktning därför måste ske vid ytterligare ett tillfälle, tas timavgift ut för den ytterligare handläggningstiden.

12 §

Avgift för prövning av ansökan om tillstånd, dispens eller undantag ska erläggas av sökanden.

13 §

Avgift för prövning ska erläggas även om ansökan avslås. Avgift tas inte ut för en ansökan som återkallas innan handläggning av ärendet har påbörjats.

14 §

I ärenden om ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som prövas av kommunen är sökanden i förekommande fall även skyldig att ersätta kommunens kostnader enligt 19 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken för sakkunniga som har tillkallats av kommunen och för kungörelser i ärendet. Sökanden är även skyldig att ersätta kommunens kostnader för kungörelser i ärenden om tillstånd, dispens eller undantag enligt 7 kap. miljöbalken eller förordningen (1998:1252) om områdesskydd.

15 §

Utöver avgift för prövning av ansökan om tillstånd, dispens eller undantag, kan avgift komma att tas ut för annan handläggning avseende den verksamhet eller åtgärd som prövningen avser enligt vad som anges i denna taxa.

SKR:s kommentarer: Avgift för ansökningar om tillstånd, dispens eller undantag

I 10 § har för fullständighets skull lagts till formuleringen ”enligt de grunder i övrigt som anges i taxebilaga 1”, med tanke på att det förekommit att avgift tagits ut även enligt andra grunder, till exempel per tillfälle, i förhållande till omfattning eller volym eller direkt kostnadsrelaterat. Om kommunen inte har sådana avgiftsalternativ i taxebilaga 1 kan tillägget förstås utgå.

Avgifter för anmälningsärenden

16 §

Avgift för handläggning av anmälan av verksamhet eller åtgärd ska betalas i form av en fast avgift som motsvarar den för verksamheten eller åtgärden föreskrivna avgiftsnivån för årlig tillsyn i taxebilaga 2. För anmälan av verksamhet eller åtgärd som inte omfattas av sådan avgift ska avgiften för handläggning av anmälan istället betalas enligt de grunder som i förekommande fall anges i taxebilaga 1 och annars i form av timavgift genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan.

Avgift med anledning av handläggning av anmälan ska betalas för varje avgiftsbelagt ärende som anmälan avser. Om en anmälan omfattar flera anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter ska full avgift betalas för den punkt som medför den högsta avgiften med tillägg av 25 procent av den eller de avgifter som anges för övriga miljöfarliga verksamheter.

Avgift för handläggning av anmälan av anmälningspliktig ändring av verksamhet (anmälningspliktig ändring av A- eller B verksamhet respektive anmälningspliktig ändring av C-verksamhet eller avloppsanordning) ska betalas i form av timavgift.

Avgift tas inte ut för en anmälan som återkallas innan handläggning av ärendet har påbörjats.

17 §

Avgift för handläggning av anmälan ska betalas av den som driver eller avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden.

I ärenden om anmälan av miljöfarlig verksamhet med beteckningen C i miljö­prövnings­förordningen är denne i förekommande fall även skyldig att ersätta kommunens kostnader för kungörelse i ärendet.

18 §

Utöver avgift med anledning av handläggning av anmälan, kan avgift komma att tas ut för annan handläggning avseende den verksamhet eller åtgärd som anmälan avser enligt vad som anges i denna taxa.

SKR:s kommentarer: Avgifter för anmälningsärenden

Det har funnits tillämpningsproblem och oklarheter när det gäller bestämmelsen i 16 § om avgifter för handläggning av anmälan av verksamhet eller åtgärd. Detta har åtgärdats i det nya underlaget.

Bestämmelsen kan ändå vara svårtillgänglig. Innebörden är dock, liksom varit avsett även tidigare, att för miljöfarliga verksamheter och hälsoskyddsobjekt som omfattas av fast årlig tillsynsavgift enligt taxebilaga 2 (företrädesvis anmälan av C-verksamhet eller H-verksamhet), så ska avgiften för handläggning av anmälan motsvara den fasta årliga tillsynsavgiften. Om den fasta årliga tillsynsavgiften är 5 000 kr kommer med andra ord även avgiften för handläggning av anmälan av sådan verksamhet att bli 5 000 kronor.

För anmälan av verksamhet eller åtgärd som inte har en sådan fast årlig tillsynsavgift enligt taxebilaga 2, tas istället ut avgift för handläggning enligt vad som anges i taxebilaga 1. Detta ställer krav på formuleringarna i taxebilaga 1, så att det inte uppstår oklarheter om vad som gäller.

I 16 § andra stycket andra meningen finns liksom tidigare en bestämmelse om samordning för de fall anmälan av miljöfarlig verksamhet avser flera delverksamheter som är anmälningspliktiga. Tidigare version av underlaget har dock innehållit en felaktig hänvisning vilket nu rättats. Avgiften för handläggning av anmälan blir full avgift för den verksamhet som medför den högsta avgiften med tillägg 25 % av den eller de avgifter som anges för övriga miljöfarliga verksamheter. Det bör framhållas att bestämmelsen med nuvarande formulering bara avser situationen med anmälan av flera miljöfarliga verksamheter som ingår i en större verksamhet. Hälsoskyddsverksamheter omfattas inte av denna samordningsbestämmelse. Om någon kommun anser att det inte finns skäl för den föreslagna samordningsbestämmelsen, bör den andra meningen i andra stycket utgå.

En nyhet är att det har lagts till ett nytt tredje stycke i 16 § om att avgift även tas ut för kommunens handläggning av anmälan av anmälningspliktig ändring av verksamhet. De ändringar som det kan handla om är i princip anmälningspliktiga ändringar av A- och B-verksamhet i de fall kommunen tagit över tillsynsansvar och anmälningspliktiga ändringar av C-verksamheter eller av avloppsanordningar. Vi föreslår timavgift, eftersom tidsåtgången för handläggningen kan variera betydligt mellan olika typer av sådana ärenden. Möjligen skulle kunna övervägas en takregel att avgiften inte kan bli högre än avgiften vid ”nyanmälan”. Vi har dock i det här stadiet inte tagit med någon sådan bestämmelse. Kommuner som inte avser att ta ut avgift för handläggning av anmälningspliktig ändring av C-verksamhet med mera, till exempel av det skälet att kommunen räknat med att kostnaden för sådan handläggning täcks av de årliga tillsynsavgifterna, bör slopa texten om avgift för handläggning av sådan anmälningspliktig ändring.

Avgift för återkommande och regelbunden tillsyn

19 §

Med återkommande tillsyn avses planerad tillsyn över sådan miljöfarlig verksamhet eller åtgärder med en fastställd prövningsnivå (A eller B) enligt miljöprövningsförordningen samt tillsyn över miljöfarlig verksamhet eller åtgärder med fastställd anmälningsplikt (C) enligt miljöprövningsförordningen, eller hälsoskyddsverksamheter som ska anmälas enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (H).

20 §

Med regelbunden tillsyn avses planerad tillsyn över sådana verksamheter eller åtgärder som saknar fastställda krav på anmälan (”U” och ”UH”).

21 §

För återkommande tillsyn över sådan miljöfarlig verksamhet eller åtgärder med en fastställd prövningsnivå (A eller B) enligt miljöprövningsförordningen ska en fast årlig avgift betalas enligt vad som framgår av taxebilaga 2.

I taxebilaga 2 är verksamheterna indelade i verksamhetsgrupper där varje verksamhetsgrupp har en rubrik. Endast en avgift inom varje verksamhetsgrupp ska ingå i beräkningen av tillsynsavgiften. Det avgiften ska motsvara den högsta avgiften som verksamheten omfattas av inom verksamhetsgruppen.

Om verksamheten omfattas av avgift i fler än en verksamhetsgrupp, ska den högsta avgiften i varje verksamhetsgrupp läggas samman enligt följande. Den högsta avgiften ska ingå i beräkningen med sitt fulla värde. Var och en av de övriga delavgifterna ska ingå i beräkningen med en fjärdedel (25 %) av sitt fulla värde. Om summan överstiger 130 procent av det fulla beloppet för den högsta avgiften, ska den del som överstiger 130 procent inte ingå i tillsynsavgiften.

22 §

För återkommande tillsyn över sådan verksamhet eller åtgärd med fastställd anmälningsplikt (C) enligt miljöprövningsförordningen, eller hälsoskyddsverksamheter som ska anmälas enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (H), ska en fast årlig avgift betalas enligt vad som framgår av taxebilaga 2.

Den årliga avgiften ska tas ut motsvarande den högsta avgiften som verksamheten omfattas av inom verksamhetsgruppen.

För verksamheter med två eller flera verksamhetskoder ska avgiften för verksamheterna läggas samman. Avgiften från verksamhetsgruppen med det högst angivna timantalet i taxebilaga 2 ska ingå i beräkningen med sitt fulla värde. Om summan överstiger 125 procent av det fulla beloppet för den högsta avgiften, ska del del som överstiger 125 procent inte ingå i tillsynsavgiften.

23 §

För regelbunden tillsyn över sådana verksamheter eller åtgärder som saknar fastställda krav på anmälan (”U” och ”UH”) och som anges i bilaga X ska avgift betalas i form av timavgift genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan.

24 §

För verksamheter som tillståndsprövats ska avgiften bestämmas med utgångspunkt ifrån vad som anges i tillståndsbeslutet i fråga om produktionsvolym eller liknande.

SKR:s kommentarer: Avgift för återkommande och regelbunden tillsyn

Bestämmelserna om avgift för återkommande och regelbunden tillsyn har i det nya underlaget samlats under en gemensam rubrik. Dessutom har begreppen definierats i 19 och 20 §§, vilket är nytt jämfört med tidigare underlag. Detta innebär dock inte någon förändring, utan är mera avsett som ett förtydligande.

Vidare har bestämmelsen om fast årlig avgift för A- och B-verksamheter respektive C- och H-verksamheter delats upp på två paragrafer, 21 och 22 §§.

Vissa förtydliganden och ändringar har skett jämfört med tidigare underlag för de situationer när en verksamhet omfattas av avgift i flera verksamhetsgrupper. Tillämpnings­området för tidigare begränsningsregel har också varit otydligt formulerat.

För tillsyn över A- och B-verksamheter är begränsningsregeln nu angiven i 21 § tredje stycket med något annorlunda innehåll. Principen för det nya underlaget är att den fasta årliga avgiften i sådana fall tas ut med belopp motsvarande den högsta avgiften som verksamheten omfattas av med tillägg av 25 % av avgifterna för övriga delverksamheter (i andra verksamhetsgrupper) som verksamheten består av. När fråga är om tillsyn över A- och B-verksamheter har också införts en takregel som innebär att den samlade årliga tillsynsavgiften aldrig blir högre än 130 procent av det fulla beloppet för den högsta avgiften. Om den högsta avgiften för verksamheten är 10 000 kr och avgiften för ytterligare delverksamheter är 25 % av 6 000 kr (1 500 kr), 25 % av 8 000 kr (2 000 kr) och 25 % av 4 000 kr (1 000 kr), det vill säga sammanlagt 14 500 kr, så innebär takregeln alltså att avgiften begränsas till 13 000 kr (130 % av 10 000 kr).

Denna reglering har en motsvarighet i 2 kap. 4–5 §§ förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken när det gäller de statliga prövnings- och tillsynsavgifterna för miljöfarlig verksamhet. Det är inget krav att kommunerna har motsvarande begränsningsregel, men vi har bedömt att det är motiverat ifråga om A- och B-verksamhet där kommunernas tillsyn bygger på att tillsynen överlåtits till kommunen från staten.

För C- och H-verksamheter har begränsningsregeln formulerats så att tillägg kan ske med högst 25 %, dvs. den sammanlagda avgiften kan aldrig bli högre än 125 % av avgiften för ”delverksamhet” som har den högsta avgiften.

SKR:s kommentarer: Förskottsbetalning

I underlaget har behållits formuleringen att fast årlig tillsynsavgift omfattar kalenderår och ska betalas i förskott. Denna reglering har funnits med länge. Det är naturligtvis angeläget att avgiftsbeslut och debiteringar sker på sätt som är redovisningsmässigt lämpligt från kommunens perspektiv. Vi vill betona att bestämmelsen om förskottsbetalning inte syftar till att förskottsbetalning ska ske långt i förväg. I kommentarer till äldre underlag har framförts att det är lämpligt att beslut om fasta årliga avgifter fattas i nära anslutning till det kalenderår avgiften avser. Betalning ska sedan ske inom tid som anges i räkning, vilket gör att betalningen normalt sett enligt en sådan ordning kommer att ske i början av avgiftsåret, det vill säga i förskott på så vis att hela året ännu inte gått och alla tillsynsåtgärder ännu inte utförts. En sådan rutin innebär också att eventuella överklaganden av avgiftsbeslut bör kunna hanteras under ”rätt” år.

Men bestämmelsen hindrar som vi ser det inte att avgiftsbeslut fattas först en bit in på avgiftsåret och att räkningar skickas ut till exempel först längre in på året eller att avgiften till och med delas upp på två betalningsposter. Vi är däremot tveksamma till att införa bestämmelser om efterhandsdebitering, eftersom det kan uppstå oklarheter om vad som avses med det. Man kan till exempel fråga sig hur man redovisningsmässigt ska betrakta det om fasta årliga tillsynsavgifter för kalenderåret 2022 skulle debiteras och betalas först någon gång under år 2023.

Det är förstås en annan sak om en kommun vill övergå till en annan modell för tillsynsavgifterna istället för fasta årliga avgifter. Om avgift tas ut till exempel när någon tillsynsåtgärd vidtas, kommer debitering som regel att kunna tas ut först i efterskott. Det är också så SKR:s underlag är formulerat när det gäller de olika tilläggsavgifterna.

Avgifter i särskilda fall

SKR:s kommentarer: Avgifter i särskilda fall

Under rubriken ”Avgifter i särskilda fall” har samlats bestämmelser för vissa situationer där ytterligare avgift/tilläggsavgift kan komma ifråga. Det handlar om avgift för vissa industriutsläppsverksamheter (25 §), extraordinär tillsynsavgift för extra tillsyn till exempel med anledning av villkorsbrott (26 §) samt tillkommande avgift i särskilda fall (bland annat ärenden om beslut om villkor av mindre betydelse som prövningsmyndighet överlåtit till den kommunala tillsynsmyndigheten).

Industriutsläppsverksamhet

25 §

För industriutsläppsverksamheter, det vill säga verksamheter som markeras med (-i) i miljöprövningsförordningen, ska utöver fast årlig avgift enligt taxebilaga 2 betalas ett årligt tillägg till den årliga tillsynsavgiften motsvarande 16 timmars handläggningstid multiplicerat med aktuell timtaxa. Tillägg tas endast ut för de industriutsläppsverksamheter där slutsatser om bästa tillgängliga teknik som anges i 2 kap. industriutsläppförordningen (2013:250) för verksamheten har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Avgiften tas ut året efter att slutsatserna offentliggjorts.

När verksamhetens årliga tillsynsavgift enligt bilaga 2 är lägre än tilläggsavgiften, ska tilläggsavgiften endast tas ut med ett belopp som motsvarar den årliga tillsynsavgiften.

I beslut om tilläggsavgift ska prövas om det föreligger skäl för nedsättning av avgiften enligt 34 §.

SKR:s kommentarer: Industriutsläppsverksamhet

Bestämmelse om tilläggsavgift för vissa industriutsläppsverksamheter – markerade med (-i) i miljöprövningsförordningen –, har funnits i tidigare underlag (20 §). Flera förändringar har skett i den nya bestämmelsen, 25 §. Tilläggsavgiften har begränsats till timavgift motsvarande 16 timmars handläggningstid (istället som tidigare 20 timmar) och får bara tas ut under de förutsättningar som anges i bestämmelsen. En särskild begränsningsregel har införts som innebär att om den årliga tillsynsavgiften är lägre än tilläggsavgiften, ska tilläggsavgift endast tas ut med belopp som motsvarar den årliga tillsynsavgiften. Det har vidare angetts att det alltid ska prövas om det föreligger skäl för nedsättning av avgiften.

Ändringarna beror dels på att synpunkter framförts på regleringen i tidigare underlag, dels på att Naturvårdverket i sin skrivelse 2022-03-28 (Uppdrag att se över systemet för avgifter för sådan prövning och tillsyn som sker enligt miljöbalken – Redovisning av ett regeringsuppdrag) fört fram synpunkter och förslag gällande tilläggsavgiften. SKR delar Naturvårdsverkets uppfattning att tillsynsbehovet framförallt ökar i samband med att BAT-slutsatser offentliggörs. Tidsangivelsen om 16 timmar motsvarar det som Naturvårdsverket föreslagit ifråga om B-verksamheter likaså begränsningen för det fall den årliga tillsynsavgiften skulle vara lägre än tilläggsavgiften. Beroende på avgiftens extraordinära, men samtidigt schablonmässiga, karaktär har också förts in att det i beslut om tilläggsavgift (alltid) ska prövas om det finns skäl för nedsättning av avgiften enligt 34 §. Tilläggsavgiften betalas enligt förslaget i efterskott – det vill säga tas ut året efter det att slutsatserna offentliggjorts och faktureras då tillsammans med den fasta årliga avgiften (se 28 § tredje stycket).

Extraordinär tillsynsavgift

26 §

För verksamheter som omfattas av fast årlig tillsynsavgift får nämnden i särskild ordning besluta om extraordinär tillsynsavgift. Sådan avgift tas ut för ett visst år om den faktiskt utförda tillsynen överskrider den tillsynstid som motsvaras av den fasta avgiften och denna tillsyn är föranledd av att verksamhetsutövaren bryter mot villkor, inte följer förelägganden eller förbud eller om det skett en olycka eller större driftstörning som kan medföra risk för skada eller olägenhet av större betydelse för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken.

Extraordinär tillsynstid beräknas som timavgift enligt 7–9 §§ och ska betalas i efterskott av den som är verksamhetsutövare vid tillsynens utförande.

SKR:s kommentarer: Extraordinär tillsynsavgift

Bestämmelsen om extraordinär tillsynsavgift har funnits med i tidigare underlag, men har förtydligats såvitt avser innebörden av extra tillsyn föranledd av ”yttre påverkan i större omfattning”. I det nya underlaget klargörs att det ska vara fråga om olycka eller större driftsstörning som kan medföra risk för skada eller olägenhet av större betydelse för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken. Ifråga om miljöfarlig verksamhet har Naturvårdsverket redovisat en liknande bestämmelse i ovan nämnda skrivelse 2022-03-28 när det gäller de statliga tillsynsavgifterna.

Tillkommande avgift i särskilda fall

27 §

Timavgift enligt 7–9 §§ ska även betalas för kommunens arbete med anledning av

    1. beslut om sådana villkor av mindre betydelse som prövningsmyndigheten med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken överlåtit till den kommunala tillsynsmyndigheten att besluta om, eller
    2. tillsynsmyndighetens arbete med anledning av omprövning av tillstånd eller villkor enligt 24 kap. 5 § miljöbalken.

    SKR:s kommentarer: Tillkommande avgift i särskilda fall

    Innehållet i 27 § är nytt och avser två olika situationen, där tidigare underlag inte gett stöd för uttag av avgift. Punkt 1 täcker situationen när tillståndsmyndigheten med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken har överlåtit till den kommunala tillsynsmyndigheten att besluta om villkor av mindre betydelse. Punkt 2 avser tillsynsmyndighetens arbete med anledning av omprövning av tillstånd eller villkor enligt 24 kap. 5 § miljöbalken. Det kan noteras att Naturvårdsverket i ovan nämnda skrivelse föreslagit både avgift vid prövning av uppskjutna villkor och att verksamhetsutövare ska betala en avgift för omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken, då avgiften föreslås fastställas av prövningsmyndigheten i beslutet om tillstånd. (3 kap. 6 § FAPT i Naturvårdsverkets förslag).

    Bägge dessa ärendetyper kan kräva sådana arbetsinsatser från den kommunala tillsynsmyndighetens sida att det kan finnas skäl att ta ut avgift särskilt för detta. Om kommunen gör bedömningen att kostnaderna för åtgärderna i förekommande fall redan täcks av de fasta, årliga tillsynsavgifterna, kan bestämmelserna däremot utgå ur taxan.

    Det bör betonas att avgift inte kan tas ut för remissyttranden, vare sig det är fråga om en ordinär tillståndsprövning eller omprövning. Miljööverdomstolen (numera Mark- och miljööverdomstolen) har i rättsfallet MÖD 2004:74 kommit fram till att arbete med utformandet av ett remissvar i ett tillståndsärende som prövades av en länsstyrelse inte ansågs utgöra en del av nämndens tillsynsverksamhet, vilket innebar att miljönämnden inte kunde ta ut tillsynsavgift för detta arbete. Att miljönämnden var tillsynsmyndighet för den aktuella verksamheten ändrade inte denna bedömning.

    Se även:

    Remissarbete

    Allmänna bestämmelser om fasta avgifter och tilläggsavgifter

    28 §

    Fast årlig avgift omfattar kalenderår och ska betalas i förskott. Sådan avgift ska betalas från och med det kalenderår som följer efter att det att beslut om tillstånd till verksamhet meddelats eller anmälan skett eller – i de fall tillstånd eller anmälan inte krävts – verksamheten har påbörjats. För tillsyn som sker dessförinnan tas timavgift ut.

    Fast årlig avgift ska betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår som verksamheten bedrivs.

    Tillägg för industriutsläppsverksamheter ska betalas tillsammans med den fasta årliga avgiften. Avgifter för extraordinär tillsyn eller faktureras i efterskott.

    29 §

    Avgift för tillsyn betalas av den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärd som föranleder avgiften. Avgift för tillsyn över miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken ska betalas av den som enligt 10 kap. miljöbalken är ansvarig för avhjälpande eller kostnader.

    Avgift för tillsyn i övrigt

    30 §

    Avgift för tillsyn i övrigt, även för handläggning med anledning av underrättelser eller information, ska betalas i form av timavgift genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan eller enligt de grunder som i övrigt anges i taxebilaga 1.

    31 §

    Avgift för tillsyn betalas av den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten, vidtar åtgärd eller i annat fall kan anses ha gett upphov till olägenheter som föranleder tillsynsåtgärden. Avgift för tillsyn över miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken ska betalas av den som enligt det 10 kap. miljöbalken är ansvarig för avhjälpande eller kostnader.

    SKR:s kommentarer: Avgift för tillsyn i övrigt

    I 30 § i underlaget har för tydlighets skull lagts till att avgift för tillsyn i övrigt även inkluderar avgift för handläggning med anledning av underrättelser eller information. Avgift kan för sådana fall antingen utgå enligt vad som anges i taxebilaga 1, eller genom timavgift.

    Avgifter för kontroll och annan offentlig verksamhet

    32 §

    När kontrollförordningen (EU) 2017/625 är tillämplig ska avgift för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad, och annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen, betalas i form av timavgift genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden för kontrollen multipliceras med timtaxan. Sådan avgift tas bara ut om kontrollen blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad upptäckts under en offentlig kontroll och utförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att verifiera att korrigerande åtgärder har vidtagits.

    33 §

    För kommunens handläggning inom miljöbalkens tillämpningsområde som avser marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 ska avgift betalas i form av timavgift genom att den faktiskt nedlagda handläggningstiden i ärendet multipliceras med timtaxan eller enligt de grunder som i övrigt anges i taxebilaga 1.

    SKR:s kommentarer: Avgifter för kontroll och annan offentlig verksamhet

    Taxeförslaget har anpassats för att kunna tillämpas när miljönämnden utför uppgifter inom sådan kontroll som regleras av EU:s kontrollförordning (EU) 2017/625 respektive EU:s marknadskontrollförordning (EU) 2019/1020.

    Bemyndigande för kommunerna att ta ut avgift för kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1 miljöbalken föreskrivs i 27 kap. 1 § första stycket 2. Denna hänvisning innebär att kommunerna får ta ut avgift för sitt arbete med kontroll och annan offentlig verksamhet som bedrivs enligt kontrollförordningen. I sammanhanget kan noteras att EU:s kontrollförordning föreskriver obligatoriska avgifter i vissa fall (art. 79).

    I underlaget har därför en ny bestämmelse, 32 §, tagits med. Bestämmelsen är tillämplig på den kontroll som kommunerna svarar för inom miljöbalkens område. Kommunernas uppdrag här avser närmast utsläppande på marknaden (försäljning) av växtskyddsmedel.

    När det gäller marknadskontrollförordningen finns inte motsvarande regler om obligatoriska avgifter. Däremot är det möjligt att avgiftsfinansiera även kontroll enligt den förordningen. Som nämnts i ingressen, finns bemyndigande för kommunerna att ta ut avgifter för sin verksamhet enligt marknadskontrollförordningen i 2 § andra stycket lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. Den nya bestämmelsen i 33 § i taxeunderlaget avser att möjliggöra avgiftsuttag för kommunens handläggning som avser marknadskontroll inom miljöbalkens område.

    Bakgrunden är att de kommunala nämnderna med ansvar för miljö- och hälsoskydd har vissa uppdrag inom marknadskontrollen, även om de inte är marknads­kontrollmyndigheter. När en kommunal nämnd har ansvar för verksamheten ska den utföra kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning över att kemiska produkter, varor och förpackningar uppfyller krav vid tillhandahållande på marknaden i fråga om utformning, märkning, innehållsförteckning, säkerhetsblad och annan information i vissa specificerade EU-rättsakter, se 2 kap. 32 b § i miljötillsynsförordningen och proposition 2021/22:238 Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning – del 2 sidorna 192–198 och 206–207. De ”kontrollinstrument” som står kommunen till buds när det gäller marknadskontroll enligt marknadskontrollförordningen finns – såvitt gäller miljöbalkens tillämpningsområde – i miljöbalken, se bland annat 26 kap. 31–32 §§ miljöbalken.

    Gemensamma bestämmelser

    Nedsättning av avgift

    34 §

    Om det finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art, omfattning, tillsynsbehov, nedlagd handläggningstid och övriga omständigheter, får avgift enligt denna taxa i ett enskilt fall sättas ner eller efterskänkas.

    Avgiftens erläggande

    35 §

    Betalning av avgift enligt denna taxa ska ske till XX kommun. Betalning ska ske inom tid som anges i beslutet om avgift eller i räkning.

    Verkställighetsfrågor och överklagande

    36 §

    Av 1 kap. 2 § och 9 kap. 4 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken framgår att kommunal nämnds beslut om avgift får verkställas enligt utsökningsbalken.

    37 §

    Av 1 kap. 2 § och 9 kap. 5 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken framgår att kommunal nämnd får förordna att dess beslut om avgift ska gälla omedelbart, även om det överklagas.

    38 §

    Enligt 19 kap. 1 § miljöbalken överklagas kommunal nämnds beslut om avgift till länsstyrelsen. Beslut om avgift för marknadskontroll överklagas dock till allmän förvaltnings­domstol.

    Denna taxa träder i kraft den XXX. Äldre taxor tillämpas på ärenden som rör ansökningar om tillstånd, dispens eller undantag eller anmälningar som kommit in till kommunen före denna dag.

    SKR:s kommentarer: Gemensamma bestämmelser

    De avslutande bestämmelserna och underrubrikerna har samlats under samlingsrubriken ”Gemensamma bestämmelser”.

    I 38 § har ett tillägg gjorts, med anledning av att kommunala nämnders beslut om avgift för marknadskontroll, som sker med stöd av lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn, enligt vår bedömning inte kan överklagas enligt reglerna i miljöbalken. Eftersom lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn inte innehåller några särskilda bestämmelser om överklagande, måste slutsatsen dras att kommunala nämnders avgiftsbeslut enligt den lagen kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol, det vill säga i första instans till förvaltningsrätten.

    Informationsansvarig

    • Michael Öhlund
      Handläggare

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR