- Startsida
- SKR
- Hälsa, sjukvård
- Patientsäkerhet
- Riskområden
- Diagnostiska fel
Diagnostiska fel - patientsäkerhet
Diagnostiska fel och misstag är en orsak till vårdskador som får allt större uppmärksamhet. 10 till 20 procent av alla allvarliga skador i vården har sitt ursprung i en felaktig, försenad eller inte ställd diagnos.
Det finns en ökad risk inom verksamheter där beslut måste fattas på ofullständig information, tidigt i sjukdomsförloppet eller under tidspress. Diagnostiska fel och misstag är vanligast i primärvård och på akutmottagningar. Där utgör de 40-50 procent av alla lex Maria-anmälningar. Att ställa rätt diagnos är en central del av vård och behandling.
Risken ökar när många läkare är inblandade, som till exempel vid multisjuka patienter, långa vårdkedjor, byte av vårdnivå eller vårdgivare. Även språksvårigheter mellan patient och personal ökar risken för diagnostiska fel.
Vårdskada
Ett diagnostiskt fel räknas som en vårdskada om det leder till att patienten drabbas av ett lidande, en kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller avlider, och det hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården. Ett exempel kan vara en försenad cancerdiagnos, där rätt behandling inte satts in i tid, vilket kan leda till försämrade möjligheter för patienten att tillfriskna.
Rapport Diagnostiska fel – Lärdomar av händelseanalyser
Rapporten är en sammanställning av händelseanalyser som berör diagnostiska fel i Nitha Kunskapsbank. Brister i kompetens och bemanning visade sig vara den vanligaste bidragande orsakskategorin till diagnostiska fel. Syftet med rapporten är att öka kunskapen om vilka brister i vården som kan bidra till diagnostiska fel.
Rapport Diagnostiska fel – Lärdomar av händelseanalyser
Bakomliggande faktorer
Att sätta diagnos är en komplex process och det finns flera faktorer som kan leda bedömningen åt fel håll. Det kan vara kognitiva och systemrelaterade faktorer eller bristande kunskap, var och en för sig eller i samspel.
Primärdiagnos
Att hålla fast vid en primärdiagnos och inte ta hänsyn till alternativa diagnoser är exempel på kognitiva faktorer. Likaså att överta någon annans tänkande vid överlämningar, eller låta den diagnos som ligger närmast i tanken styra hur man tar upp sjukhistoria eller undersöker patienten.
Systemrelaterade faktorer
Systemrelaterade faktorer kan handla om brister i kommunikation, information, samarbete
eller arbetsmiljö såsom hög arbetsbelastning. Det kan också handla om ineffektiva vård- och administrativa processer eller bristande kontinuitet i vårdprocessen.
Kunskapsbrist
Kunskapsbrist kan bero på otillräcklig utbildning, bristande erfarenhet eller bristande tillgång till handledning.
Att förebygga diagnostiska fel
Diagnostiska fel och misstag går till stor del att förebygga genom att ställa några enkla frågor:
- Vad kan det annars vara?
- Vad talar emot diagnosen?
- Är det mer än ett problem?
Om minst tre differentialdiagnoser alltid finns i åtanke och dokumenteras, minskar risken för en felaktig diagnostisk process. Patient och närstående kan med fördel involveras i den diagnostiska processen.
Primärvård, råd för att förebygga diagnostiska fel och misstag (PDF) Pdf, 83 kB.
Att fånga upp patienter som kanske har en allvarlig diagnos
”Sure nets” har prövats på vissa håll i USA. Det handlar om att i datajournalen söka ut riskgrupper för att säkerställa att patienterna fått rätt uppföljning. Hur sökningen sker kan variera beroende på vilket system verksamheten har. Riskgrupper kan vara:
- Patienter med högt PSA men som inte har diagnos prostatacancer i journalen och inte har blivit remitterad till urolog
- Patienter äldre än 40 år och har fått diagnos hematuri, men inte gjort CT och cystoskopi, och inte redan har diagnos cancer i urinvägar
- Patienter med positiv F-Hb utan att koloskopi är gjord
För att utreda patienter med misstänkt allvarlig sjukdom hänvisas också till Regionala Cancercentrum (RCC), standardiserade vårdförlopp (SVF) och Diagnostiskt Centrum.