Hälso-och sjukvård – valfrihetssystem och ersättningsmodeller

Valfriheten innebär fri etablering av utförare, att patienten kan välja och välja om utförare, samt att ersättningen till utföraren följer patientens val. Valfrihetssystem inom hälso- och sjukvården kallas i regel för vårdval eller hälsoval.

SKR ger stöd till kommuner och regioner genom nätverk och arbetsgrupper som stödjer regionernas egen utveckling mot ersättningsmodeller som bidrar till uppnående av övergripande mål. Det finns generellt ett stort intresse – både hos regionerna och hos andra aktörer – av hur ersättningssystem i hälso- och sjukvården är utformade och utvecklas. SKR följer också utvecklingen i regionerna och sammanställer jämförelser.

Vårdvalsnätverket

SKR erbjuder regioner nätverk för vårdval inom hälso-och sjukvård. Vårdvalsnätverket har i uppdrag att samla representanter för den centrala finansiärs- och modellägarrollen i regioner.

Om vårdvalsnätverket

Beslut om vårdval

Erfarenheten av 15 år med valfrihetssystem eller vårdval visar att beslut grundas på lika delar politisk uppfattning samt demografiska och geografiska förutsättningar. Vårdbehov som överstiger tillgänglig kapacitet kan vara katalysatorn för överväganden om konkurrensutsättning, fri etablering och kundval. Detta argument faller emellertid in under politisk uppfattning, då att styrande majoritet vanligtvis samvarierar med valet av försörjningsstrategi, det vill säga valet av hur sjukvården bäst organiseras för att möta aktuella behov.

Valfrihetssystem har framförallt införts i perioder med borgerligt styre. Men vissa förutsättningar behöver sannolikt vara uppfyllda för valfrihetssystem ska kunna utvecklas. Verksamhetsområdet bör vara av en viss storlek för att rymma en mångfald aktörer. Ett utbud har också bäst förutsättningar att utvecklas i befolkningstäta områden eller tillväxtområden (befolkning, vårdbehov med mera)

Ersättningsmodeller inom hälso- och sjukvård

Det finns generellt ett stort intresse – både hos regionerna och hos andra aktörer – av hur ersättningssystem i hälso- och sjukvården är utformade och utvecklas.

Införande av vårdvalssystem förutsätter val av ersättningsmodell. I vårdvalssystem följer ersättningen den enskildes val av utförare. De ekonomiska villkoren bör skapa likvärdiga förutsättningar för privata utförare och egen regi som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Ersättningen skabehöver spegla uppdrag och ansvar. Det är upp till varje region att besluta om ersättningens närmare utformning.

På en övergripande nivå är ersättningsprinciper och andra ekonomiska villkor inom vårdval lika eller liknande i alla regioner. Inte desto mindre finns i detaljerna skillnader, bland annat vilken betydelse enskilda ersättningsformer ges eller dess inbördes vikter samt omfattning av kostnadsansvar.
Över tid har emellertid ersättningsmodellerna inom vårdval primärvård harmoniserats och skillnaderna mellan regionerna minskat, det visar SKR:s analyser:

• Ökad andel kapitationsersättning och förändringar vilka metoder som används för riskjustering och dess inbördes betydelse bidrar till en minskad komplexitet och högre grad av robusthet.
• Revideringar i riskjustering sker i syfte att skapa förutsättningar för en behovsbaserad vård, säkerställa tillgänglighet för de med störst behov och patienter inte ska uppfattas som olönsamma.
• Användning av ålder och kön som metodik för riskjustering ökar på bekostnad av vårdtyndsindex (ACG-systemet).
  

Andra förändringar kan återspegla att principerna för tillitbaserad styrning fått fäste. Antalet detaljstyrande ersättningsformer har minskat betydligt. Förväntningarna på att finansiell styrning ska bidra till en bättre vård har successivt tonats ned.

• Minskad andel besöksersättning
• Minskad användning av mål- och resultatbaserad ersättning
  

Riskjustering för socioekonomiska variationer i populationen används fortsatt i alla regioner, men dess betydelse i viktningen är förhållandevis låg.

Ersättningsmodeller är ett kraftfullt verktyg som skapar olika sorters incitament och motivation, beroende på dess utformning. Men – ersättningsmodeller är bara en komponent i ledning och styrning. Den måste alltid kombineras med andra styrmedel som: lagstiftning, yrkesetik, ledarskap, uppföljning, utbildning och personalutveckling med mera.